Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2024-04-25 07:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/epstein/2017/07/16/vandringen-i-arstaskogen-det-blivande-naturreservatet/

EPSTEINS STOCKHOLM

Vandringen i Årstaskogen, det blivande naturreservatet

Duvhöken som visade sig i Årstaskogen häromdagen ...

... för naturguiden Anders Tranberg höll sig undan ...

... men lät sig i alla fall höras ett par gånger under söndagens naturvandring i det blivande naturreservatet.

Visade sig gjorde dock en sjuk eller skadad bofink som låg blickstilla på en av stigarna.

Anders Tranberg visade den höga tallen med alla bohål som den större hackspetten hackat ut ...

... och han berättade om Årsta gårds historia och om Årstafrun Märta Helena Reenstierna (1753-1841) och läste valda utsnitt ur hennes dagböcker ...

... och berättade också om den delvis uttorkade Årstabäcken som var anledning till att Årsta gård en gång anlades på den plats den gjorde och som fortfarande har rester kvar i form av stenbumlingar från den kvarn som en gång i tiden drevs med vattenkraft.

Duvhöken satt stilla på en gren i en hög tall i Årstaskogen när naturguiden Anders Tranberg rekade häromdagen. Men den visade sig inte, lät sig dock höras vid ett par tillfällen, under söndagens naturvandring.

Vandringen i Årstaskogen, som nästa år blir naturreservat, inledde Anders Tranberg vid Gullmarsplan för att avsluta vid Årsta gård. Den gick både upp och ner för de smala skogsstigarna i den kuperade terrängen.

Utanför ett av koloniområdena i skogen låg en en bofink stilla på stigen, skadad eller sjuk, kunde den inte flyga. Den väckte medlidande bland de runt sextio vandringsdeltagarna, som sedan stannade till för att betrakta den stora mängden bohål som den större hackspetten hade hackat ut i stammen på en mäktig tall.

Årstaskogen består av en blandning av ädellövskog och barrskog och de äldsta tallarna är med säkerhet från Årstafrun Märta Helena Reenstiernas tid. Hon levde mellan 1753 och 1841 och är berömd för sina dagböcker ur vilka Anders Tranberg citerade relevanta avsnitt. Hon bodde på Årsta gård och överlevde både sin man och sina åtta barn, varav sju dog unga.

Anders Tranberg berättade också om Årsta gårds historia (med anor tillbaka åtminstone till 1300-talet) och framhöll kunskapsrikt Årstaskogens unika naturvärden såväl som dess rika kulturhistoria.

Det blev en  givande vandring i Naturskyddsföreningens regi i det blivande naturreservatet.