Som ett av bara en handfull länder i världen kan Sverige sedan 1980-talets början stoltsera med ett elsystem nästan helt fritt från koldioxidutsläpp. Inte bara har det gjort oss till ett föredöme, det har också gjort det möjligt att minska utsläppen inom andra områden genom elektrifiering.
Med el som själva förutsättningen för att nå klimatmålen samtidigt som larmrapporterna om ansträngt läge duggar tätt ställer sig allt fler frågan: Kan vi lita på att det finns el när den behövs?
Ibland behövs en tillbakablick för att förstå utmaningarna framåt. Det svenska fossilfria elsystemet har en lika lång historia som den politiska ambitionen att avveckla den kärnkraft, som gjorde målet om just ett fossilfritt elsystem möjligt. Även om målet funnits där länge så tog vindkraftsutbyggnaden fart först under 2010-talet. Under 2021 väntas nu, för första gången, vindkraft stå för mer än en femtedel och kärnkraften för mindre än en tredjedel av den svenska produktionen. Det pågår alltså en stor förändring av vårt elsystem och det är tydligt att väderförhållandena får en allt större roll för elpriset. Samtidigt behöver vi nästan dubbelt så mycket el redan om tjugo år.
Obalans för miljarder
Det som inte syns i vindkraftens ökning och kärnkraftens minskning är att de två kraftslagen både har väldigt olika egenskaper och att minskningen och ökningen sker i olika landsändar. Elsystem handlar inte bara om antalet kilowattimmar, utan även om effekt, hur mycket el som kan användas samtidigt, och balansen i systemet. El behöver nämligen användas i samma stund som den produceras. Det är den utmaningen vi nu ser i form av större prisskillnader, inom landet och beroende på väder.
Anton Steen, ansvarig för samhällskontakter Fortum, berättar att de stora prisskillnader vi nu ser är ett tecken på att elsystemet inte längre fungerar så bra.
– Under 2018/2019 fick elkunderna i södra Sverige betala knappt en miljard mer för sin el än vad motsvarande antal kunder i norra Sverige fick betala. 2020 hade den summan stigit till 9 miljarder och i år passerades tre miljarder redan i början av mars. Orsaken till detta är att även om ny elproduktion byggts i norra Sverige så kvarstår behoven i de södra delarna, säger han.
Anton Steen menar att mer överföringskapacitet i elnäten löser delar av situationen, men att det inte kompenserar för de nödvändiga systemtjänster som kärnkraft, men inte vindkraft, levererar.
Billigare med ett elsystem i balans
Samtidigt gör även regeringen nu bedömningen att vi troligtvis kommer att behöva dubbelt så mycket el inom en nära framtid. Oavsett om det är inom 20 eller 30 år så är det ett ambitiöst åtagande som kommer att behöva stora investeringar i både elnät och elproduktion liksom flexibilitet i olika former.
– Runt månadsskiftet januari och februari minskade vindkraftsproduktionen med 97 procent på bara två dygn, helt odramatiskt eftersom vattenkraften precis som det är tänkt gick in och täckte upp. Men under förra sommaren fick Svenska kraftnät i södra Sverige gå in och direktupphandla effekt från Ringhals, trots att det samtidigt fanns ett överskott på el i andra delar av landet. Det är ett av många exempel som pekar på att när elsystemet byggs ut så behöver det ske på ett balanserat sätt. Med tanke på hur lång tid det också tar, i dag är det inte ovanligt med tillståndsprocesser på tio till femton år, behöver det även finnas en ordentlig framförhållning, säger Anton Steen.
El när den behövs – där den behövs
I den nuvarande modellen har prisvariationerna fungerat som en bra drivkraft för att använda den elproduktion vi haft mer effektivt. Det har alla tjänat på. När andelen väderberoende produktion blir så stor att det direkt påverkar elpriset när det mojnar ökar risken i stället att det blir onödigt dyrt.
Den stora utmaningen är nu mindre om det finns el när den behövs och mer om den finns där den behövs. På lite sikt kommer dock frågan när också växa i betydelse. Ska vi klara klimatomställningen behöver vi alltså lösa båda två.
– Det finns förstås fler alternativ, utvecklingen av små modulära reaktorer går snabbt och de kan placeras ut där det finns behov av effekt och planerbar elproduktion, något som även minskar behovet av investeringar i elnäten. Då kan även mer av vattenkraften användas för att balansera ytterligare vindkraft, säger Anton Steen.