Även små gärningar kan lindra ”klimatångest”

Det brukar kallas för klimatångest, det vi känner när vi hör och läser rapporter om utarmningen av jordens resurser.

– Jag tycker att uttrycket klimatångest är överdrivet. Det är ofta mer en oro än ångest, säger Maria Ojala, docent i psykologi vid Örebro universitet. Hon forskar just om känslomässiga reaktioner på klimatet.

Vad forskningen visar är i alla fall att väldigt många faktiskt känner den här oron, framförallt bland unga.

– I samband med att frågan tas upp mycket i media är det många som blir påverkade. Det är ofta en passiv oro, vi tänker inte på det hela tiden. Och den ligger inte så nära som oron över att något ska hända dem vi älskar. Men den finns där och alla har olika sätt att hantera den, berättar Maria Ojala.

– Beroende på vilka värderingar vi har så känner vi olika mycket oro inför det som håller på att hända med vår jord. Om man till exempel värderar saker som social rättvisa, jämlikhet och fred, då tenderar man också att värdera miljö och klimatfrågor, säger hon.

Det är många som kallar det naivt. Men för de allra flesta som jag träffat så handlar det om att leva sitt liv så som man tycker att man borde leva.

Amandine Alexandre är en fransk journalist som bor i London och under flera år har följt framväxten av en rörelse för att minimera mängden avfall, den så kallade Zero Waste-rörelsen. Idag driver hon bloggen Zero Waste London och i sin podcast med samma namn pratar hon med människor som drastiskt har förändrat sin livsstil till följd av klimatångest.

– Det är många som kallar det naivt. Men för de allra flesta som jag träffat så handlar det om att leva sitt liv så som man tycker att man borde leva, oavsett hur alla andra lever. Man mår bra av att göra något i det lilla och känner tillfredsställelse av att lära sig nya saker och sätta upp utmaningar, berättar Amandine Alexandre.

Vetenskapen instämmer på den här punkten.

– De som agerar på sin klimatoro och engagera sig eller gör förändringar i sina liv mår bättre och känner hopp, även om oron hela tiden finns kvar. De känner samhörighet med andra som gör samma val. De som är hoppfulla har också större tilltro till andra aktörer som politiker, miljöorganisationer och företag, berättar Maria Ojala.

Inom forskningen kallas detta för prefigurative politics. I stället för att vänta på förändring och slåss mot systemet så lever man i enlighet med den förändring man önskar.

– Genom praktiska handlingar visar man att ett annat liv är möjligt, man blir en förebild. Med internet och sociala medier har det här blivit viktigare. Det är lätt att hitta förebilder och känna en tillhörighet, berättar Maria Ojala.

Det är precis det som Amandine Alexander ser hända genom sin blogg och alla andra som hon följer på internet.

– Jag tror verkligen att det vi gör i det lilla har en påverkan. Vi har otroliga kommunikationsverktyg idag. Det en kvinna gör i sitt i hem i Kalifornien kan inspirera över hela världen. Det är många som letar efter ett sätt att leva ett enklare liv och det finns många människor att lära sig av.

De här förebilderna förändrar de sociala normerna och de påverkar oss mer än vad vi tror.

– Vi tror att vi sopsorterar och väljer grön energi för att vi ska spara pengar eller rädda miljön. Men det har gjorts undersökningar som visar att den största bidragande faktorn till om vi gör de här förändringarna eller inte, är om vi tror att våra grannar gör det, berättar Maria Ojala.

Amandine Alexandre har själv förändrat hela sin livsstil för att tära på jorden så lite som möjligt.

Känner du dig aldrig pressad, otillräcklig och får en massa dåligt samvete?

– Nej, tvärtom. Jag känner mig oftast nöjd och fylld av energi. Jag har tagit sylektioner för att lära mig ta hand om mina kläder och nu har jag lagat mina jeans. Det känns så coolt att kunna det. Jag känner mig kraftfull.

Och alla hon pratar med är överens om en sak.

– Oavsett om man förändrat mycket eller lite så säger alla att de inte kommer gå tillbaka.

Detta är en av flera artiklar i en serie på DN Global utveckling om hållbar livsmedelsproduktion och konsumtion. Läs övriga artiklar här:

• Därför kan plasten runt gurkan vara rena klimatvinsten (2 nov)

• Gamla tiders lösviktshandel på väg tillbaka (3 nov)

• Hon ska sälja mat utan en enda förpackning i butiken (4 nov)

• Framtidens plastflaskor kan göras av bark och rötter (5 nov)

• ”Förpackningarna har fått oförtjänt dåligt rykte” (5 nov)

• Naturskyddsföreningen: Gifter finns även i pappersförpackningar (5 nov)

Läs även fler artiklar från tidigare i år inom samma tema:

• Mat mer än hälsofråga på toppmöte i Stockholm (13 juni)

• Rockström vill ha lika tuffa regler för mat som för utsläpp (14 juni)

• Dela maten via mobilen i stället för att slänga (19 juni)

• Stordalen ändrade strategi efter ”bacon gate” (28 juni)