Strid om aborter öppnar för hjälp över gränser

Det är sen decembereftermiddag i Stockholm 2014. Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) visar en dokumentärfilm om den holländska aborträttsorganisationen Women on Waves. Ett trettiotal personer har samlats för att titta.

Mitt under visningen tar sig tre maskerade män in i lokalen och kastar en rökbomb. Panik. Rök överallt. Lokalen får utrymmas, men ingen skadas.

En av biobesökarna den här kvällen är den unga läkaren Désirée Lichtenstein. Händelsen skrämmer henne, men den gör henne inte mindre engagerad i frågan. Tvärtom.

– Det är då jag bestämmer mig för att verkligen kämpa för rätten till abort, säger hon när DN Global utveckling träffar henne på en kvinnokonferens ett par år senare.

Nu jobbar hon för det nätverk som dokumentärfilmen handlar om.

Den debatt som följde efter vårt besök i Portugal bidrog till att ändra lagstiftningen där.

Fjorton år tidigare stod en annan läkare på däck till den så kallade abortbåten. Hon heter Rebecca Gomperts och det var då Women on Waves började sitt arbete för att främja aborträtten i världen.

Första resan gick från Nederländerna till Irland där Gomperts och hennes besättning skulle erbjuda kvinnor att följa med ut på internationellt vatten för att göra abort. Eftersom båten var registrerad i Nederländerna gällde holländsk lag, enligt vilken aborträtten är fri.

Rebecca Gomperts vid den båt som användes för aborterna. Arkivbild. Foto: Jeroen Oerlemans/REX

Nu blev det inte riktigt som organisationen hade tänkt. De hann inte få tillstånd från Nederländerna för att utföra aborter på båten och tvingades vända hem. Men bara för att ladda om.

Sedan jungfruresan har skeppet varit i en rad andra länder med strikta abortlagar, däribland Polen, Spanien och Portugal. De har hjälpt kvinnor till medicinsk abort, det vill säga aborter som görs med läkemedel.

Samtidigt har de stött på hårt motstånd och blivit kallade barnamördare. Det tycker Rebecca Gomperts är bra.

– Protesterna drar uppmärksamhet till det faktum att kvinnors rättigheter kränks i länder där abort är olagligt. Den debatt som följde efter vårt besök i Portugal bidrog till att ändra lagstiftningen där, säger hon på telefon från Amsterdam.

Efter de första resorna hörde desperata kvinnor över hela världen av sig via mejl och telefon och undrade när båten skulle komma till dem. Det var omöjligt att hjälpa alla. Och att vänta på att lagarna skulle förändras var inget rimligt alternativ.

– Jag tänkte att det är ju bara piller. Det måste finnas ett annat sätt att nå de här kvinnorna på, säger Rebecca Gomperts.

Så hon startade Women on Web, som i fjol firade tioårsjubileum. Idag jobbar ett 20-tal personer med att via Internet ge råd åt kvinnor som vill göra abort där det inte är möjligt enligt lagen. De har nu fått sällskap av minst ett 20-tal liknande organisationer som erbjuder telemedicinsk abort och allt fler kvinnor hör av sig för att få hjälp.

I omkring en tredjedel av världens länder är abort helt eller delvis förbjudet. I de flesta av dessa länder är det bara tillåtet om kvinnans liv är i fara. Förbud mot abort hindrar dock inte kvinnor från att göra dem.

En studie som publicerades i den medicinska tidskriften The Lancet förra året visar tvärtom att det görs något fler aborter i länder där lagstiftningen är restriktiv. Därmed ökar också risken för komplikationer. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, dör runt 47.000 kvinnor varje år på grund av osäkra aborter.

I länder där abortläkemedel inte går att få tag på kan Women on Web skicka dem via posten. Hittills har runt 50.000 kvinnor fått sådana försändelser. Läkemedlen tillverkas i Indien varifrån de också distribueras. De som får hjälp uppmanas att lämna en donation, men organisationen är inte vinstdrivande. Den som inte kan betala slipper.

De här lagarna bryter mot de mänskliga rättigheterna som säger att kvinnor har rätt till sin egen kropp och sin egen reproduktion.

De läkemedel som skickas är av samma typ som används vid medicinsk abort i Sverige. De är i sig inte olagliga eftersom de också kan användas vid behandling av bland annat magsår. Enligt Rebecca Gomperts utsätts kvinnorna heller inte för någon risk när de får läkemedel med posten.

– Det är inte olagligt för dem att ha medicinen, bara att använda den när de är gravida. Och om de blir påkomna kan de säga att de inte vet varifrån den kommer, säger hon.

Men hur ser du på att ni hjälper kvinnor att bryta mot lagen i vissa länder?

– Vi ser inte det så. De här lagarna bryter mot de mänskliga rättigheterna som säger att kvinnor har rätt till sin egen kropp och sin egen reproduktion. Sett ur det perspektivet är lagarna förlegade. De borde inte finnas.

Sedan hinner Rebecca Gomperts inte prata längre. Hon har fullt upp med förberedelserna inför organisationens nästa steg: drönarattacker. I somras provade de för första gången att flyga läkemedel från Irland till Nordirland. I båda länderna är abort i princip förbjudet, men i Nordirland riskerar kvinnor långa fängelsestraff.

Abortbåten lyckades inte förändra den irländska lagen. Det återstår att se om abortdrönaren kan göra det.

Samtidigt sitter svenska Désirée Lichtenstein vid köksbordet i sin lägenhet på söder i Stockholm och svarar på frågor om abort. Hon är en av en handfull läkare som jobbar med Women on Web. Mejlen kommer från hela världen, till och med Sverige, även om det är ovanligt. Då kan det röra sig om rumänska EU-migranter eller papperslösa som inte har samma tillgång till vård eller som inte vet vart de ska vända sig.

– Men vi skickar aldrig medicin till Sverige eftersom abort är lagligt här. Istället informerar vi dem om vart de kan vända sig för att få hjälp, säger hon.

Désirée Lichtenstein bedriver en del av sitt arbete vid köksbordet i sin lägenhet på söder i Stockholm. Foto: Jenny Leyman.

Före aborten får kvinnorna fylla i ett formulär där de uppger hur långt gången graviditeten är. Läkemedlen får tas upp till tionde graviditetsveckan. Därefter ökar risken för komplikationer.

– Vi är medvetna om att den som desperat behöver en abort kanske inte är helt sanningsenlig. Men då får man tänka på vad alternativet är. Det är bättre att vi ger dem information om hur aborten kan genomföras på ett säkert sätt än att de tar fel piller eller söker sig till en osäker abortklinik, säger Désirée Lichtenstein.

Hon minns en kvinna som oroade sig över att aborten inte hade lyckats.

– Jag uppmanade henne att göra ett ultraljud. Men hon vägrade och sa att om det kom fram att hon haft sex så skulle hon hamna i fängelse. Det är sådana saker man måste ta hänsyn till när man jobbar med de här frågorna.

Och så var det kvinnan som blivit våldtagen i ett flyktingläger. Efter att hon tagit läkemedlen började hon blöda så kraftigt att hon fick åka till sjukhus för att få blodtransfusion.I båda fallen gick det till slut bra.

Att som läkare inte vara på plats vid sådana tillfällen kan kännas svårt. Men för Désirée Lichtenstein visar det också att hennes kunskap behövs.

Efter aborten görs alltid en uppföljning.

– När man får svaret att tack, ni har räddat mitt liv, då inser man att vi faktiskt gör skillnad på riktigt.