Världens länder letar lösningar för snabbt växande städer

Bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson (MP) leder Sveriges delegation på Habitat III, FN:s konferens om hållbar stadsutveckling och bostadsbyggande.

När konferensen öppnar i morgon, måndag, i Ecuadors huvudstad Quito kommer Peter Eriksson framför allt att driva frågor kring kvinnors delaktighet och integration av smarta IT-lösningar i planeringen av mer hållbara städer.

Jämställdhet och IT-lösningar är också Sveriges två främsta bidrag till Habitat III-konferensens slutdokument New Urban Agenda, uppger företrädare för regeringen. Slutdokumentet är 23 sidor långt med 175 punkter där alla världens länder uttrycker stöd för en mängd idéer om hur världens städer kan växa på ett mer hållbart sätt – inte bara miljömässigt, utan även socialt och ekonomiskt.

Det är tyvärr ett papper som är alldeles för pratigt och otydligt i min uppfattning.

Kritik har dock riktats mot slutdokumentet redan innan konferensen ens inletts, bland annat av svensken Lars Reuterswärd. Han är pensionerad professor i arkitektur med lång erfarenhet av urban utveckling, bland annat som chef på FN:s organ för urban utveckling, UN Habitat, och för det Sverigebaserade forskningscentret Mistra Urban Futures. Lars Reuterswärd avfärdar New Urban Agenda som helt tandlöst.

– Det är tyvärr ett papper som är alldeles för pratigt och otydligt i min uppfattning, säger Lars Reuterswärd.

Lars Reuterswärd avfärdar förslaget till slutdokument från FN-konferensen Habitat III, New Urban Agenda, som helt tandlöst. Foto: Jenny Leyman

Lars Reuterswärds tidigare kollega på UN Habitat, Thomas Melin, arbetar idag på Sida. Han håller inte med om kritiken.

– De tidigare konferenserna Habitat I och II ledde till omfattande, men bra slutdokument. Problemet är att de till stora delar inte har genomförts. Slutdokumentet för Habitat III lyfter fram vikten av planering, lokala aktörer och partnerskap med näringsliv, forskning och civilsamhälle på ett nytt sätt, säger Thomas Melin.

När DN Global utveckling möter Thibaut Nguyen från Habitat III-kansliet ger han både Lars Reuterswärd och Thomas Melin rätt. Enligt honom kan innehållet i New Urban Agenda vid en första anblick se rätt vagt ut. Det finns till exempel inga konkreta verktyg för hur borgmästare eller kommunfullmäktige ska göra för att bygga en bättre stad.

Thibaut Nguyen ser New Urban Agenda som en vision för hur en mer hållbar stad kan se ut och fungera. Men ur det perspektivet saknar han en rapport från Sverige om hur svenska städer utvecklats och planerats sedan den förra konferensen, Habitat II som hölls i Istanbul 1996.

Trots att alla världens länder redan för två år sedan uppmanades att ta fram rapporter som skulle kunna bidra med exempel till Habitat III har få länder gjort det. Sveriges rapport, som tagits fram av Lantmäteriet och Boverket blev klar först nu i oktober.

– Men ni är långt ifrån ensamma. Vi hade hoppats få in fler rapporter, och visst det kan vara svårt att göra en självkritisk rapport för en period på 20 år, men vi ville samla så många goda exempel från olika delar av världen som möjligt. Ur den synpunkten tror jag att Sveriges rapport fortfarande kan spela en roll i framtiden, men inte på konferensen. Jag är rätt säker på att många länder vill se hur man arbetat i Sverige och de andra nordiska länderna, säger Thibaut Nguyen.

Från den svenska regeringens håll har inte landrapporten var prioriterad. Istället har Sverige koncentrerat sig på att påverka New Urban Agenda genom EU. Det säger bostadsministerns politiskt sakkunniga, Susanne Åkesson.

– För att påverka agendan har vi huvudsakligen arbetat genom EU. Bland annat har vi drivit jämställdhetsfrågor. Istället för att lyfta fram kvinnor som en sårbar grupp som man måste ta hänsyn till har vårt perspektiv varit att man måste fråga sig vad kvinnor kan bidra med när det kommer till hållbar stadsutveckling. Det har också kommit med i slutdokumentet, säger Susanne Åkesson.

Parallellt med arbetet med New Urban Agenda antog världens länder förra året FN:s 17 nya globala utvecklingsmål. I utvecklingsmålen återfinns också de verktyg som saknas i New Urban Agenda, menar såväl Lars Reuterswärd som Thomas Melin och Thibaut Nguyen.

– Städer berör i stort sett alla de 17 utvecklingsmålen och det finns dessutom ett särskilt mål för just stadsutveckling. Man lyfter upp hållbar stadsutveckling som centralt för att målen ska uppnås. Utvecklingsmålen är också mycket tydligare än New Urban Agenda, säger Lars Reuterswärd.

FN:s utvecklingsmål nummer 11 är helt inriktat på städers utveckling: ”Städer och bosättningar ska vara inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara”. I sju delmål nämns vikten av att skapa säkra och överkomliga bostäder åt alla, rusta upp slumområden, öka deltagande av medborgare vid planering av städer, säkrare kollektivtrafik, minskad miljöpåverkan och fler, säkrare och mer tillgängliga grönområden för alla.

– Jag tycker man kan säga att New Urban Agenda och FN:s utvecklingsmål 11 hänger samman. Utvecklingsmål 11 kommer att mätas och vi vet att det som mäts också blir gjort. Och det betyder att också New Urban Agenda kommer att följas upp och bli genomförd, säger Thomas Melin.

Ytterligare ett verktyg är klimatavtalet som antogs vid FN-toppmötet COP21 i Paris förra hösten. Om FN:s utvecklingsmål och klimatavtalet ska kunna uppnås är mer hållbart planerade städer centralt.

I dag lever 55 procent av världens befolkning i urbana miljöer. Tillsammans står de för 75 procent av världens energikonsumtion och för närmare 80 procent av koldioxidutsläppen. För 40 år sedan levde en tredjedel av världens befolkning i städer. Om 35 år förväntas den andelen av befolkningen ha ökat till tre fjärdedelar.

För att vända utvecklingen krävs ett större lokalt deltagande och självbestämmande. Städerna själva, liksom dess invånare, företag och akademiker måste få både politiskt och ekonomiskt utrymme att planera hur städernas ska utvecklas. Det är inte bara en av visionerna i New Urban Agenda, utan en del av FN:s utvecklingsmål och något som har framförts av FN-organet UN Habitat i många år.

Med utbredd rätt till självbestämmande, rätt att ta ut skatt, en lång tradition av att göra medborgare delaktiga i politiska beslut och att jobba tillsammans med företag, forskare och civilsamhällesorganisationer ligger svenska städer långt framme.

Vi har också hittat uppenbara gap, som de sociala dimensionerna på hållbarhet. Det är frågor där de nordiska städerna faktiskt inte vet vart de är på väg och behöver hitta exempel på lösningar i andra delar av världen.

Både Thibaut Nguyen och Thomas Melin tror att svenska städer har mycket att bidra med för att kunna bygga mer hållbara städer. De får stöd i en ny rapport av tankesmedjan Global Utmaning, som DN Global utveckling fått ta del av. Rapporten Nordic Urban Ways, som lanseras på Habitat III presenterar nordiska städer som modeller i arbetet med ökad social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet.

– De nordiska städerna är goda exempel på framför allt miljöområdet i form av transporter och energianvändning, men vi har också hittat uppenbara gap, som de sociala dimensionerna på hållbarhet. Det är frågor där de nordiska städerna faktiskt inte vet vart de är på väg och behöver hitta exempel på lösningar i andra delar av världen, säger Elin Andersdotter Fabre, projektledare på Global utmaning, som också lett arbetet med rapporten.

Läs även: Växjö drivande i kampen för hållbara städer

Enligt bostadsminister Peter Erikssons politiskt sakkunniga, Susanne Åkesson kommer också den svenska regeringens delegation till Quito för att låta sig inspireras.

– Hållbar stadsutveckling är ett väldigt komplext ämne. Det är viktigt med erfarenhetsutbyte och att se vad andra länder åstadkommer på det här området. Det är klart att även Sverige kan inspireras av andra länder och ta del av ny teknologi och nya idéer, säger Susanne Åkesson.