Insändare. ”Chockerande att kritiker mot coronastrategin utmålas som folkfiender”

Jag är en 50-plussare med yrkesbakgrund inom äldreomsorg på olika nivåer. Jag har en utbildning i verksamhetsledning i social omsorg och är för närvarande verksam som god man för äldre och funktionshindrade.

Jag är mamma till en tolvårig dotter som går i sexan. Vi har en katt, en hund och fiskar hemma. Jag är en helt vanlig medborgare. Och jag har sedan tidiga våren 2020 varit kritisk till den svenska coronahanteringen.

I ett öppet samhälle anser jag att det både är viktigt och självklart för medborgare att ge uttryck för sina åsikter. Det är viktigt och självklart att debatt förs och att makthavares och myndigheters åtgärder, beslut och underlagen till dem granskas.

Under pandemin har det dessutom bokstavligen handlat om liv och död – om våra egna, våra anhörigas och våra barns hälsa – frågor som jag personligen vägrar överlämna till några få myndighetsföreträdare och enstaka experter i blind tro.

I stället har jag sökt information och tagit del av kunskap från många olika källor som världshälsoorganisationen WHO, EU:s smittskyddsmyndighet ECDC och internationell vetenskap. Därefter bildat mig en egen uppfattning.

I detta är jag lyckligtvis inte ensam. Det är den nödvändiga grunden för ett samhälle som består av fria, självständigt tänkande individer och inte en diktatur, där man okritiskt är tvungen att anamma myndigheters och regeringsföreträdares världsbild.

Jag råkar också vara en person som vill tala och kämpa för det som jag anser är rätt och mot det som jag anser är fel. Därför under våren bland annat varit med och skrivit några insändare i DN (den 2 april 2020, den 12 maj 2020 och den 26 juni 2020) och blivit intervjuad av Ekot som förälder till ett skolbarn under pandemin.

Jag är dessutom medlem i flera grupper på Facebook, där andra som är kritiska till den svenska coronahanteringen deltar. Det är vetenskapsmän, forskare, läkare och människor med annan bakgrund.

Flera av dessa grupper är privata, till skillnad från beskrivningar som ”dolda” eller ”hemliga”, vilket är helt normalt för olika grupper både på Facebook och i andra sociala medier. En av dessa grupper är Mewas (Media watchdogs of Sweden).

Nu har jag, tillsammans med ett antal andra medborgare som är medlemmar i denna grupp, i ett inslag av Sveriges Radios vetenskapsredaktion och Ekot framställts och stämplats som någon sorts desinformatörer, presumtivt farliga och rentav ett hot mot demokratin. Folkhälsomyndigheten förfasar sig offentligt och tycker att det är chockerande och obehagligt att vi ger uttryck för vår grundlagsskyddade yttrandefrihet och utövar våra basala rättigheter att bilda opinion och påverka politik och myndighetsbeslut som styr våra dagliga liv.

Att vi, förutom att göra detta i Sverige, dessutom har mage att framföra vår kritik i utländska medier och kontakta internationella organ som EU tycks vara droppen som får Sveriges Radios vetenskapsredaktion att framställa oss som nära på folkfiender, subversiva element som ”skadar svenska intressen”.

● Vem har bestämt att jag som enskild svensk medborgare inte får berätta för internationella medier att jag tycker att det är ett brott mot mänskliga rättigheter att barn under hot om vite och anmälan till sociala myndigheter mitt under brinnande pandemi tvingas till en skola där nästan ingenting görs för att förhindra smittspridning?

● Vem har bestämt att jag inte får berätta för vem jag vill att jag anser det vara horribelt, ja, kriminellt, att tvärs emot WHO, ECDC och i princip all annan hälsovårdsexpertis i hela världen motarbeta och bromsa rekommendationer om grundläggande smittskyddsåtgärder som munskydd?

● Vem har bestämt att jag inte får ge uttryck för att jag anser att Folkhälsomyndigheten och regeringen gång på gång förvränger fakta och rentav ljuger när de förnekar de fullständigt uppenbara och offentliga inledande förhoppningarna om flockimmunitet genom infektion, och accepterandet av smittspridning ”på en långsammare nivå” i samhället?

● Varför är det okej för Folkhälsomyndigheten att försöka påverka ECDC och företrädare för andra länders regeringar att exempelvis dra tillbaka sina rekommendationer om munskydd och avstå från de starkare åtgärder än Sverige som de implementerat, men inte för mig som EU-medborgare att kontakta politiker, uttrycka mina farhågor och synpunkter om det som pågår i Sverige och söka stöd och hjälp med syfte att rädda fler svenskars liv och hälsa?

Under hela pandemin har kritiker mot Folkhälsomyndigheten och den svenska strategin som efterfrågat starkare och snabbare åtgärder i linje med internationella organs rekommendationer och resten av världens hälsovårdsexpertis talat för döva öron. Nu försvinner avgörande formuleringar om den svenska strategin ”av misstag” från regeringens hemsida.

Statsepidemiolog Anders Tegnell och generaldirektören för Folkhälsomyndigheten Johan Carlson påstår att Sverige aldrig har gjort något annorlunda än i andra länder, trots att medierna är fulla av offentliga uttalanden från Folkhälsomyndigheten om detta och statsepidemiologen i programmet ”Sommar i P1” till och med uttryckte det så att det var ”som om världen blev galen” när andra länder tillämpade försiktighetsprincipen och stängde ner, medan vi fortsatte räkna och hoppas på den aldrig uppnådda flockimmuniteten.

I dag saknar vi fortfarande grundläggande smittskyddsåtgärder för allmänheten som rekommenderas av i stort sett alla andra hälsovårdsorgan i världen som munskydd.

Är tonen ibland ”hård” bland kritiker till den svenska strategin? Uttrycker man sig mindre diplomatiskt ibland? Kanske det. Jag har säkerligen gjort det själv vid några tillfällen. Det blir lätt så när det handlar om liv och död och känslorna svallar. Är det frågan om någon sorts ”trakasserier, hot eller hat”? Absolut inte.

Jag står för varje ord jag själv skrivit och sagt både offentligt och privat, och jag står framför allt upp för min rätt att som medborgare fritt uttrycka mig, mina ståndpunkter och min kritik. Jag anser att den svenska strategin och coronahanteringen har varit både oetisk, omoralisk, ologisk och allmänt fullständigt katastrofal.

De som skadar svenska intressen, och svenska medborgares liv och hälsa, är enligt min grundlagsskyddade mening Folkhälsomyndighetens och regeringens coronastrategi. Det är obehagligt och chockerande att man från statlig public service och myndighetsföreträdares håll, med all deras makt och myndighet, känner sig så hotade av en grupp, där en vanlig 50-årig morsa ingår, att de måste utmåla den närmast som folkfiende och ett hot mot demokratin för att personer i gruppen dristar sig till att ha en egen åsikt och dessutom uttrycka den.

I Facebook-gruppen ”Vi som stödjer Anders Tegnell och Folkhälsomyndigheten (FoHm)”, som har över 90.000 medlemmar, är all kritik och ifrågasättande av strategin, regeringen och sagda myndighet uttryckligen förbjuden i gruppreglerna. Det enda som tillåts är glada tillrop, hyllningar och bifall till allt som sägs och görs, annars blir man omedelbart utesluten. Det, om något, är ett hot mot demokratin.