Peter Wolodarski: Stäng ned Sverige för att skydda Sverige

Två kriser löper just nu parallellt genom samhället. Den ena handlar om spridningen av det nya coronaviruset och vår förmåga att snabbt skydda framför allt sjukvården från en kollaps. Den andra krisen är ekonomisk och har framkallats av corona. Den realekonomiska sättningen har hittills inte sjunkit in lika mycket i människors medvetande, men redan nu står det klart att konsekvenserna är dramatiska.

Båda kriserna ställer höga krav på politiskt ledarskap och omedelbara insatser. Det går inte att delegera beslutsfattandet till någon statsepidemiolog, chefsekonom eller generaldirektör. I en nationell kris, som är driven av en pågående internationell kris, måste statsministern kliva fram, helst tillsammans med de andra partiledarna, och fatta öppna, tydliga och verkningsfulla beslut som inger förtroende och gör direkt skillnad.

Sverige har tyvärr redan förlorat viktig tid på grund av Folkhälsomyndighetens senfärdiga agerande och felaktiga bedömning av läget. Fram till denna vecka levde de ansvariga där i den fromma förhoppningen om att Sverige enbart hade importfall av coronaviruset. Man gav lättsinniga råd därefter.

Högriskgrupper fick alldeles för sent varningar om att undvika stora folksamlingar. Mellofinalen förra lördagen gavs grönt ljus trots att antalet smittade i Stockholm tagit rejäl fart. Det fanns ingen kontroll över inresande från särskilt drabbade regioner, och hemresande från högriskområden uppmuntrades att gå till jobb och skola. Föräldrar vaggades in i tron att deras barn inte kunde smitta andra, trots att osäkerheten på detta område enligt forskningen är stor.

I stället för att rekommendera försiktighet i ett oklart läge avfärdades bekymrade frågor som ett utslag av okunnighet. Arrogansen från vissa ansvariga är fortfarande uppseendeväckande.

Nu har Sverige ett par veckor senare än nödvändigt vidtagit en rad skarpa åtgärder, senast på fredagseftermiddagen, men fortfarande ligger vi steget efter andra.

Nu har Sverige ett par veckor senare än nödvändigt vidtagit en rad skarpa åtgärder, men fortfarande ligger vi steget efter andra.

Samtidigt tilltar en ekonomisk kris, och det behövs på motsvarande sätt snabba insatser där för att parera problemen. De olika kriserna går in i varandra och kan inte betraktas isolerat av skilda experter. Samhället måste av regeringen ses som en helhet, inte som parallella stuprör. Agerar vi senfärdigt eller felaktigt på ett område, spiller det snabbt över på ett annat.

I grunden handlar coronakrisen om att försöka vinna tid. Som den tyska förbundskanslern Angela Merkel påpekade i ett mycket förtroendeingivande framträdande i veckan kommer merparten av oss att sannolikt smittas av coronaviruset. Den avgörande utmaningen är att skjuta upp denna process så mycket det bara går, så att belastningen på samhället inte blir massiv och momentan.

Sjukvården har inte kapacitet att hantera en chock från corona. Det är bara att titta på ett välutvecklat land som Italien. Hamnar Sverige i motsvarande situation – följer vi den nuvarande trenden ligger det scenariot bara ett par veckor bort – kommer många sjuka att nekas vård. Det handlar inte bara om coronapatienter utan om samtliga vårdbehövande i Sverige. Smärtsamma prioriteringar som ingen vill behöva göra kommer att bli oundvikliga.

Hur undviker vi ett sådant katastrofscenario? Sydkorea verkar ha dämpat smittspridningen genom testning i stor skala och smarta, välriktade insatser. Kineserna lärde sig å sin sida av utbrottet och misslyckandet i Wuhan och beslöt sig i andra städer för att ta i rejält från början.

Att ta i rejält betyder i princip att vi isolerar oss från varandra under en tid, för att ökningen av smittspridningen ska avta. Det är en garanterat kostsam metod med andra negativa konsekvenser, men isolering i bostaden och social distans kommer med säkerhet att lindra den akuta vårdkrisen. Den ledande epidemiologen Marc Lipsitch på Harvarduniversitetet är en av många internationella experter som understryker vikten av social distans i detta akuta läge och att inte vänta.

Att ta i rejält betyder i princip att vi isolerar oss från varandra under en tid, för att ökningen av smittspridningen ska avta.

Den smarta metoden är mindre kostsam, men den förutsätter att man klarar av att vara smart. Sverige avstod obegripligt nog från att försätta Italienresenärer och andra högriskpersoner i två veckors hemmakarantän. Vi tycks inte heller ha kapacitet eller förmåga att bedriva testning i stor skala, för att sedan kunna isolera konstaterade coronafall från andra. Denna vecka annonserade Stockholmregionen att testning av alla som inte befinner sig på sjukhus eller tillhör en riskgrupp upphör.

Italien har desperat rekommenderat resten av Europa att ta i rejält, och absolut inte fördröja åtgärderna. Danmark och Norge följer nu efter. Om Sverige fortfarande lever i illusionen att vi är mycket smartare än alla andra, då ska vi vänta och se. Men vill vi vara försiktiga gäller det att agera blixtsnabbt och göra som våra grannländer.

Detta kommer att medföra en tung ekonomisk kostnad, men vi lindrar samtidigt skadorna på sjukvården och de mest utsatta. Och den finansiella smällen kommer hur vi än gör.

Den ekonomiska krisen borde Sverige ha förutsättningar att hantera, med en historiskt låg statsskuld och erfarenhet av att parera allvarliga ekonomiska störningar.

Branscher som nu upplever dramatiska fall i såväl utbud som efterfrågan skulle till en början kunna få några månaders respit med samtliga skattebetalningar, kanske även krediteringar av redan inbetald skatt. Många fler åtgärder kommer att behövas för att hjälpa näringslivet att överbrygga denna kris. Varningarna för vinstras, varsel och konkurser kommer att hagla.

Riksbanken, finansdepartementet och riksgälden ger intryck av att de förstår dramatiken. De borde inte tveka att fortsätta agera resolut, och reparera en del av de förtroendeskador som Folkhälsomyndigheten orsakat.

Men ytterst faller ansvaret att leda på statsminister Stefan Löfven. Hans danska statsministerkollega socialdemokraten Mette Frederiksen har visat att hon förstår vad som står på spel. Hon har agerat kraftfullt, väl medveten om att det också medför ett pris. Men hon är öppen med vad som annars riskerar att hända. Och hon vädjar till alla danskar att hjälpa till och sluta upp i en nationell nödsituation.

Det handlar ytterst om ansvaret för att samhället står pall för en historisk prövning. Det finns tyvärr inget utrymme att vänta och se, att fundera i ytterligare ett par veckor.

Det handlar ytterst om ansvaret för att samhället står pall för en historisk prövning. Det finns tyvärr inget utrymme att vänta och se, att fundera i ytterligare ett par veckor.

Eller som chefredaktören för den vetenskapliga medicinska tidskriften The Lancet konstaterade häromdagen, djupt kritisk till passiviteten i Storbritannien: ”Jag är inte alarmist. Det som händer i Italien är på riktigt och det sker nu. Vår regering förbereder oss inte för den verkligheten. Vi behöver omedelbar och uttrycklig social distans och stängning av verksamheter. Vi måste förbereda sjukvården. Det här är en seriös vädjan.”

Om ett par veckor kan Sverige vara som Italien. Det går förfärande fort nu. Vänta och se skyddar oss absolut inte.