Michael Winiarski: Jihadister inte enda hotet när terrorn kryper närmare

Ett terrorattentat kan som i fallet med den islamistiske terroristen Amedy Coulibaly som sköt ihjäl kunder i en judisk mataffär i Paris med dödlig effektivitet genomföras av en eller några få gärningsmän.

Det var något som även den anti-islamistiske terroristen Anders Behring Breivik demonstrerade med mordet på 77 människor i Oslo och Utöya i juli 2011.

Det krävs bara ett automatvapen och en fanatiker för att det öppna västliga samhället ska blotta sin sårbarhet. Ensamma våldsverkare hamnar i regel under säkerhets­polisens radar, vilket gör det omöjligt att helt skydda sig mot varje terrorhandling. Inte ens om man skapade en totalitär polisstat skulle det gå.

Därför är det en tidsfråga innan nästa attentat inträffar, och då kan det mycket väl vara Sverige som drabbas. Det kunde man befara redan i samband med den islamis­tiska mordorgien i Paris mot tidningen Charlie Hebdo och den judiska mataffären.

Det finns inget skäl att tro att terrordådet i Köpenhamn är det sista mot det demokratiska samhället. Det som vi skrev efter Paris gäller fortfarande: ”Någon sitter någonstans just nu och detaljplanerar ett nytt terrordåd, i Frankrike, i Tyskland – eller kanske i Sverige”.

Denna gång drabbades inte Sverige utan Danmark, även om det var riktat mot en svensk. Vad man inte kan veta är om det kommer att utföras av jihadistiska nätverk av typen al-Qaida eller Islamiska staten eller om gärningsmännen är frilansande terrorister.

En viktig faktor som Europas säkerhetstjänster har ögonen på är ”återvändarna”, de tusentals eller tiotusentals jihadister som beger sig från andra länder – det må vara Mellanöstern, Europa, Ryssland eller Centralasien – för att kriga för al-Qaida eller Islamiska staten i länder som Syrien, Irak eller Somalia. Och som sedan kommer tillbaka militärt tränade, brutaliserade av krigshandlingar och är inympade med radikal islamistisk ideologi.

Det finns en stor potential för framtida våldsdåd i Europa och Sverige: experter räknar med att det kan finnas 15 000 jihadister från uppemot 80 olika länder som slåss i enbart Syrien. Mellan 3 000 och 5 000 kommer från Europa, och några hundra från Sverige.

Och efter ett terrordåd som helgens – där den svenske konstnären Lars Vilks var ett av målen och en judisk församling det andra – är det naturligt att sökljuset framför allt riktas mot det växande hotet från jihadistisk terror. Det ställer regeringar, massmedier och inte minst allmänheten inför svåra frågor om hur detta hot ska hanteras.

Men hatet och hoten riktar sig inte bara åt ett håll. Angrepp på muslimer och mordbränder mot moskéer är också en del av verkligheten i Sverige och Europa. I det sammanhanget finns anledning att påminna om att Lars Vilks – utöver sina omstridda konstverk – även står nära muslim­hatande kretsar som rörelsen ”Stop Islamization of Nations” (Sion) som från USA leds av Pamela Geller och Robert Spencer.

Den 11 september 2012 träffade jag Lars Vilks i New York, i samband med att han framträdde vid en av ”Sion” arrangerad konferens på elvaårsdagen av terrordådet mot World Trade Center. Han hade tagit en paus från den dygnetruntbevakning som Säpo består honom med i Sverige på grund av de upprepade mordhoten han utsatts för.

Ett av konferensens slagord var vaktslående om yttrandefriheten, men hela tillställningen hade en rasistisk grundton där budskapet var ”global counterjihad”, kampen mot en påstådd islamisering av USA och Europa.

Några av deltagarna uttryckte sig på ett sätt som förklarar varför massmördaren Anders Behring Breivik hämtade mycket av sin inspiration från den ideologi som torgförs av ”Sion”.

Av Breiviks politiska ”manifest” framgick att hans drivkraft för sitt terrordåd var hans motvilja mot det norska Arbeiderpartiets ”multikulturalism” och liberala invandringspolitik. En begreppsvärld som främlingsfientliga rörelser och partier delar.

En talare på ”Sion”-mötet jämförde muslimer med bakterier och han menade att de ”förökar sig som råttor” och blir en majoritet av befolkningen om de inte stoppas.

På mötet deltog också en av ledarna för English Defence League, en våldsbenägen nationalistisk grupp, vars aktivister har dömts för att ha anlagt flera moskébränder.

Till DN sade Vilks att han inte såg det som något problem att figurera i ett sådant sammanhang.

Antijihadister och jihadister är två ytterligheter som hakar i varandra; de delar uppfattningen att muslimer egentligen inte passar in i Europa eller över huvud taget i den ”judeokristna” världen.