Skyddsmaterial och antibiotika räcker inte åt alla – hemligt hur stor bristen är

Brist på skyddsmateriel råder över hela världen på grund av pandemin. I en enkät som DN gjort uppger elva av regionerna att brist på skyddsutrustning och material är den stora utmaningen. Flera tar även upp personal- och platsbrist.

Men hur stor bristen är, är hemligstämplat. Såväl Sahlgrenska som Örebros universitetssjukhus uppger att man hittills inte har slut på något, men av säkerhetsskäl svarar man inte på hur länge lagren räcker.

En inventering där 71 sjukhus rapporterat till Socialstyrelsen sammanställdes i en rapport den 9 mars där man konstaterar att regionerna behöver stöd. Men underlaget lämnas inte ut utan klassas som skyddsvärd information.

Hemlighållandet är något flera av DN:s uppgiftslämnare i vården vänder sig emot.

– Vi vet ingenting och får inte heller tala öppet om det på grund av sekretessen, säger en läkare på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Under torsdagen kom ett internt besked på sjukhuset om direktiv från regionen att läkare inte längre behöver de högst säkerhetsklassade FFP3-andningsskydden, utan ska använda vanliga munskydd.

– Jag antar att det är för att andningsskydden är slut. Men munskydd hjälper inte friska mot smittan, det har ju Folkhälsomyndigheten gått ut med. Vi kommer nu att exponeras fullt ut, med stor risk för att vi själva blir sjuka och att vi smittar andra patienter, säger läkaren.

På Södersjukhuset i Stockholm fanns under fredagsförmiddagen totalt elva visir kvar på lagret, uppger en anställd för DN. Chefsläkaren har i ett internmeddelande deklarerat att engångsvisir och engångsskyddsglasögon kan desinficeras och återanvändas.

En ansvarig för intensivvården i en av regionerna vill vara anonym och inte heller beskriva allt.

– Jag måste fundera vilka konsekvenserna blir om jag går ut med viss information.

Bristen gäller även förbrukningsmaterial som slangar till avancerade hjärt-lungmaskiner, Ecmo, och läkemedel – framför allt ett par typer av antibiotika som används mot lunginflammation, en vanlig bakteriell följd av virussmittan, beskriver hen.

– Det är läkemedel som restnoterats redan innan coronautbrottet.

Även testkit för covid-19 efterfrågas globalt. I Göteborg har man gått över till egna test som inte behöver köpas in.

Anders Vahlne, professor emeritus i klinisk virologi vid Karolinska institutet, uppger att man i Stockholm tidigare köpt in testkit från producenten Roche, men att dessa nu är slut. Ett antal reagenser till prov är också restnoterade. Därför har man nu frågat internt om forskare på KI har reagenser att avvara.

– Det är vanliga kemikalier och går att få fram. Men det kräver stor omställning av organisationen, säger Anders Vahlne till DN.

Från myndigheterna har svaren varit oklara om testbrist leder till att färre testas. Men för Vahlne är det uppenbart att så är fallet.

– Annars skulle vi ju helst testa hela befolkningen, inte minst ur ett forskningsperspektiv. Det här smittar med all sannolikhet ett par dagar innan man blir sjuk.

Intensivvårdsläkaren Märit Halmin på Södersjukhuset pratade nyligen i radion om platsbristen i intensivvården.

– Vi har stängda intensivvårdsplatser redan från en låg nivå. Det säger sig självt, kan man inte hantera en vanlig situation kan man inte hantera andra händelser, sade hon till Sveriges Radio.

För det fick hon först en reprimand med hänvisning till att hon brutit mot sekretessen. Men sjukhusledningen backade sedan.

– När har en pandemi så måste vi samlas för att lösa den komplexa frågan. Då kan vi inte ha en tysthetskultur, säger Halmin.

Läkarförbundet har sedan långt innan pandemin krävt större lager av material för vården. Nu hör oroliga medlemmar av sig, uppger ordförande Heidi Stensmyren. Hon ifrågasätter hemlighållandet av detaljer om läget.

– Det är förvånande. Jag har svårt att förstå poängen med det. Det är högst intressant att veta hur Sveriges lagerhållning ser ut och jag tänker mig att man i själva verket kanske inte vet. Inom vården måste man vara öppen med informationen då personalen är exponerade.

Region Stockholm har infört en prioritering mellan sjukhusen av skyddsutrustning.

– Prioriteringen är för att ingen ska bunkra, så att den som har behov ska få den utrustning de behöver, säger hälso- och sjukvårdsdirektör Björn Eriksson, som bekräftar för DN att bristsituationen är bakgrunden till instruktionen till vården om att använda så kallade vätskeresistenta kirurgiska munskydd.

Enligt Region Stockholm är munskyddet en typ som Folkhälsomyndigheten anser ger fullgott skydd.

– Det är en åtgärd som vi är tvingade till. Det är en avvägning för att ha fullgott skydd i olika medicinska situationer. Det får inte hända att vi inte kan vårda för att det saknas skydd.

I ett brev till Socialstyrelsen den 4 mars skriver Björn Eriksson att situationen hotar att bli ohållbar när antalet smittade ökar samtidigt som den vanliga vården måste fungera.

I brevet uppmanas Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att ta nationellt kommando och eventuellt starta inhemsk produktion av material.

Under fredagen gick M-ledaren Ulf Kristersson ut på Facebook och krävde att regeringen omedelbart ger ”kristallklart uppdrag” åt Socialstyrelsen om inköp, lager och distribution av skyddsutrustning och att planera inhemsk produktion. Samtidigt gjorde moderata regionledningarna i Stockholm, Västra Götaland och Skåne en gemensam hemställan till regeringen med uppmaning att säkra materialtillgången.

– Storstadsregionerna har störst antal smittade och störst behov. Vi vill att regeringen lägger uppdrag till myndigheterna så att tillgången av material fördelas mellan regionerna, säger Irene Svenonius (M), finansregionråd i Region Stockholm.

Socialstyrelsens ställföreträdande krisberedskapschef Taha Alexandersson försvarar sekretessen för DN.

– Vissa siffror är skyddsvärda för oss nationellt. Det kanske inte är jättebra att prata om all vår förmåga och alla kvantiteter i den omvärld vi lever i.

Samtidigt beskriver hon att Sveriges känslighet har ökat på grund av minskad lagerhållning, enligt metoden ”just in time”. Metoden som bland annat införts på Karolinska, har sin grund i japansk bilindustri och tanken är att producera och leverera varor i precis rätt mängd och vid rätt tid.

– Vi måste förhålla oss till att vi har ”just in time”-system och annat som gör att det blir ett svårare jobb, säger Taha Alexandersson.

I DN:s enkät till regionerna svarar åtta att man tillämpar just in time. Region Dalarna anser dock att organisationsformen är information med bäring på rikets säkerhet och svarar inte på frågan.

Region Västerbottens servicedirektör Tommy Svensson uppger att systemet i sig skapat problem i rådande pandemi.

”Ja, effekterna av att Kina inte producerar i den nivå som tidigare påverkar hela försörjningskedjan”, skriver han i ett mejl.

Under fredagseftermiddagen meddelade regeringen att man hållit möte med företag och myndigheter för att öka tillgången till material. Socialstyrelsen blir nationell inköpscentral, en coronasamordnare tillsätts och omställning för ökad inhemsk produktion ses över.

– Läget är extraordinärt, sade socialminister Lena Hallengren (S).

I höstas uppstod akut materialbrist som bland annat ledde till att operationer fick ställas in då fem regioner bytte leverantör till bolaget Apotekstjänst.

Enligt Taha Alexandersson på Socialstyrelsen bygger just in time-systemet på ohindrad import.

– Då blir det känsligt för sådana här globala händelser. Det blir skillnad på om man har stor inhemsk produktion och stora egna lager, jämfört med om man inte har det. Det är ingen hemlighet.

DN har sökt ansvariga på Södersjukhuset.